Andra fosterlandet och Ensamhetens gåvor

O ni trogna pionjärer för intellektets plats inom den stora massans gråskimrande hav, jag hälsar er än en gång välkomna till vår egen lilla hörna av anekdoter!

Sedan tidigare uppdatering har mina sommarplaners andra fas fortskridigt på ett alldeles ypperligt, smärtfritt och väloljat vis. Helt utan varken bruna utsikter eller blåa skåp (Tack vare tidigare nämnda metod?). Jag har alltså sedermera förflyttat mig från Landet mellan länder, Åland, till vad man kanske skulle kunna kalla för det Egentliga Finland. Vilket jag nu även dristar mig till att göra, trots att det skulle kunna blandas ihop med det område där Fältmarskalk Mannerheim en gång föddes år 1867. Jag vågar göra detta eftersom liknande detaljkunskaper kring nuvarande Västra Finlands tidigare geografiska benämning knappast ens är utbredda hos de finskbördiga läsarna, eller?

Porträtt av Presidenten och Fältmarskalken (t.v.)
Mannerheimstatyn i Helsingfors (t.h.)

Nå, det får vara med det hur det vill, vi går vidare.
Vistelserna i det ”Egentliga” Finland har sedan min tidiga barndom alltid spenderats i vad man skulle kunna kalla för två olika världar, både på ett fysiskt, men också rent själsligt plan. (Om det nu är så att vi har en själ? Detta filosofiska Challangerdjup går dock utanför ramarna för denna text och frågan lämnas således till läsaren själv att svara på).

• Den första av dessa är belägen på Östra Allén, Brunnsparken, Helsingfors. (Står som ”Kaivopuisto” på kartan) Detta är nämligen det geografiska läget för min kära Mommos lägenhet. Tyvärr är hon inte längre i stånd att vistas här själv, utan håller till på ett sjukhus i staden och jag slog därför läger i lägenheten på egen hand den här gången. Spenderade ett här ett par fartfyllda dagar med Mommo-besök och kusinträff. Det senare inkluderar även en utgång under vilken jag på ett väldigt osnyggt sätt skrev en nedvärderade kommentar om min livskamrat Mr. Punk the Munk with his Trunks full of ”Junk”. Detta är givetvis helt oacceptabelt och jag vill härmed officiellt be så mycket om ursäkt, från djupet av mitt hjärta. Inför mig själv har jag försökt skylla på att klockan var runt 07.38 och att jag hade 4 timmar kvar av kvällens eskapader, som det även skall erkännas innehöll en öl eller två, men denna argumentation är givetvis dömd att misslyckas. Under alla omständigheter är förnekandet av Herr Perssons briljans att ljuga för både mig själv samt min omgivning!

Vilket även för den klentrogne genom dessa bilder nu är bevisat. Observera Jenka-uppvisningen nere till vänster.

• Efter de omvälvande första dagarna begav jag mig sedan vidare till vår stuga, belägen på Björkholmen, i Sibbo skärgård. Här följde sedan sju dagar av perfekt komponerad ensam njutning och filosofering av livet. De få sysselsättningar som kan lyftas fram som åstadkomna är följande: Sopning av utedasset, klippning av en häck, uppmetning av 4 abborrar samt maratonbesök i Saunan.

Sauna-afton med min filosoferar/sauna-stol (t.v.)
Kusin Joakim med flickvän Frida på besök (t.h.)


Det behövs inte mycket för att man ska kunna njuta; brasa, mat och gott vin räcker gott (ovan)
Den här kallar jag: "General i aftonsol" (nedan)

En av de intressanta observationer som kunde göras under veckan var mitt utvecklande av vad jag skulle vilja kalla för en pensionärsmentalitet. Med detta menar jag att jag, trots det faktum att jag var helt ledig och utan några som helst krav på mig, vid några tillfällen utvecklade en slags stress inför allt som behövdes göras. Det var buskar och gräs som skulle klippas, båtar som skulle tömmas, gångar som skulle krattas osv. Var mest spännande att upptäcka den här känslan och jag lyckades hitta ett effektivt botemedel i form av en kall Karhu och en bastu. Som det finska ordspråket lyder: "Om inte brännvin, tjära och bastu hjälper, är döden nära." Så med detta har jag nu gett alla pensionärer (och ni övriga också för den delen) ett sätt att uppskatta den tid som ni har kvar på denna jord.

Den viktigaste och mest övergripande observationen var dock hur pass fantastisk ensamheten kan vara! Bland mycket annat som ett utrymme för bearbetning av/förberedelse inför nya utbyten med de alldeles suveräna människorna jag vanligtvis har i min omgivning.

På resan hem stannade jag en natt hos en Uppsala-vän av finsk börd, Oona i Naantali/Nådendal. Detta besök blev en milstolpe i mitt liv, då hon bjöd mig till Muumimaailma/Muminvärlden! Vilken känsla att få ströva omkring bland miljöer såsom muminhuset, Haffsårkestern och familjens badhus och där träffa Mumintroll, Mymlor och Hemuler! Aningen besviken på att vissa detaljer inte följde Tove Janssons ursprungliga böcker, samt att jag inte fick träffa snusmumriken, men man kan inte vinna allt här i livet. För en sak jag vann var mitt och Oonas vad om vilket kön Mårran har. Det är nämligen så Oona, att Mårran är en HON! Jag ska bevisa detta faktum med hjälp av mina böcker vid tillfälle... du är skyldig mig en öl.

Mårran - klassisk kvinna.

Muminpappans dramatiska räddning av mamman under hans stormiga ungdom, såsom det berättas i Muminpappans memoarer (övre)
Oona i profil framför Muminhuset (undre)

Pappan och Hemulen mottar folkets uppskattning.

I och med min hemkomst till Moder Svea igår avslutades fas 2 av sommarens upplägg. Näst på schemat står fas 3 som besår i ett efterlängtat besök hos Hanna i Pennybridge. Efter vilket fas 4 påbörjas och jag än en gång beger mig upp mot de Norrländska skogarna.

Tack för er tid och på ett snart återseende kamrater!
"Rauha ulos!"

/er Bn

Ps. Herra Mildh: toivon että me joskus voisimme yhdessa kokea tätä suurenmoista maata.

Nya metoder och Landet mellan länder

Kamrater, vänner samt några högerfolk!

Det första skolåret i Uppsala är avslutat, jag trivs väldigt bra med stan och studierna är.... osv. osv. (Läs: Lång utläggning kring läroverket Uppsala universitet, dess ekonomie kandidat utbildning, boende, kompisar, kultur mm.)













Häng vid FyrisHavet med MasterP, samt APHRIKKA! med densamma vid detsamma, awesome.













Grabbarna har "tuffat" till sig på senaste..






Som många av er redan vet så har jag(Ben) den stora äran att i sommar betitla mig såsom "Mångsysslare", alternativt "oansvarig-och-bortskämd-unge-som-inte-gör-rätt-för-sig"-are. Oavsett vilken av benämningarna man väljer så är jag i alla fall i nuläget inte slav under de blåa, maktmissbrukande arbetsgivarnas kapitalistiska klor och har således friheten att ge mig ut på vilka upptåg som än kan tänkas falla mig in.

Nattdopp med Sara Ölund, systrar och Milton.

Denna frihet medför dock, i likhet med all sorts frihet, även vissa mål/krav för att den ska gå att njuta av. Enligt min analys består dessa i anslutning till ovan nämnda frihet huvudsakligen av att:

• Hålla sig sysselsatt
• Känna sig behövd
• Vara snål/ekonomiskt återhållsam
  

För att kunna möta dem på bästa sätt har jag använt mig av en metod som kan te sig relativt okänd för vår umgängeskrets: långsiktig planering kallas det visst enligt obekräftad källa. Metodens grundtanke är i alla fall att man vid ett väldigt tidigt skede av en begränsad tidsperiod tar beslut rörande kommande händelser, resor och ekonomiska beslut. Allt baserat på någon slags gissad och delvis slumpartad uppfattning av hur känslor och pengar kommer att fluxuera eftersom tiden under den bestämda perioden fortskrider.

Mors flyttlådor i Täby (t.v.)
Korre-Fille glänser (t.h.)

Nåja, jag är medveten om att det låter lite svajigt, men enligt personer med påstådd aktoritet bör detta fungera. Och ja, jag vet även att man inte ska vara så snabb att hoppa på "mirakelkurer", men det stod mellan den här och en mandomsförstorning så det kändes som ett bra beslut.

Den första fasen av min långsiktiga planeringen är redan genomförd och bestod av en visit upp till hemstaden i norr, där jag hjälpte mor att flytta samt fick celebert jungfrubesök av Hanna. Efter några turer fram och tillbaka i Stockholmstrakten har nu fas två inletts och jag sitter därför i skrivande stund i ett 18ootals-gästhem där min syster jobbar över sommaren. Det är en magnifik inkvartering där de skäggbeprydda herrarna på väggen inspirerar både till intellektuell och skäggmässig storhet. Ännu ett adjektiv att beskriva stället med är romantiskt, så det är något som borde passa både tofflar och pionjärer. Ta en titt: http://www.kvarnbogasthem.com/

Åland i övrigt är fint och en solokvistad runtur i "huvudstaden" Mariehamn tidigare under dagen lämnade inte mycket att önska i glass, sol, vatten och båtväg. Men för att inte riskera att tråka ut er med, eller beröva er på, alla de små men betydelsefulla händelser som skett under dagen lämnar jag det därhän.



FyrisHavet (ovan)
(t.h.) - Platsen och personen som gav oss det legendariska:
"Daaaavid!! Hur är kuk?!"
(1:23 - 1:30)





Skall försöka återkoppla till tidigare nämnda målsättning eftersom metodens inverkan på den pågående tidsperioden fortskrider samt klarnar ytterligare. En hastig utvärdering i nuläget visar dock på ett lyckat resultat där alla punkter gåtts till mötes.


På ett, förhoppningsvis, inte allt för avlägset återseende!

/Bn


p.s. Props till Sarasalo som nästan följde med på fas 2, samt till TaxFree-priset 275kr för en stock General lös. Boom! Så försvann det ekonomiska argumentet för att inte snusa, aww yeeah!

Skäggäventyr och fiskelycka

Medmänniskor i jordens kollektiv,

det glädjer oss att ni än en gång hittat till vår kreativa lilla hörna.

För första, men absolut inte sista, gången sedan tidernas begynnelse har kreativiteten idag sitt ursprung på Studentvägen 14:26. Kamrat Lumbärg har nämligen förflyttat sitt näste från Uppsalas studentgetto till Uppsalas studentområde, fantastiskt! Och kan ni tänka er - som om det inte vore nog med att tidigare nämnda logistiska problem numera är lösta, så ligger gradantalet i hans rum numera över socialstyrelsens rekommenderade inomhustemperatur! Ben kan således springa omkring i bara mässingen hela dagarna om han så behagar, vilket enligt Mr. Chappelle kan komma väl till pass om man är i behov av alibi någon gång... "note the ti-ime, note . the . tiiiime..."

Planerna var ursprungligen att hjälpa världsekonomins vändning på traven och anställa utflytts-sanerings-assistans, men det insågs att det är manligt att städa om man gör det ordentligt. Så torsdagen spenderades med att blanda högst frätande vätskor, rensa igenväxta avlopp och (djupt loskandes) putsa rutor.. alltid med en snus under läppen givetvis. För tvivlande läsare, såsom Bens mor och tidigare gäster i våran boning i Umeå, kan lyftas fram att Heimstadsrepresentanten blev helt till sig av den perfektion och noggrannhet som arbetet innefattade. Bethe!

Den händelse som kommer på (knapp) andraplats efter flytten, är vårat gemensamma beslut att odla terminsskägg. Denna enastående aktivitet, vars briljans verkar gå över huvudet på många, kom som en skänk från ovan. I skepnad av budbärare från högre instanser, kungjorde Andreas Persson en profetia om cit. "gudabenådade ansiktsbehåringar" som genast skulle förändra Gillettes kundantal.

Två- respektive enmånadsrapport på skäggfronten

Under den gångna helgen attenderades födelsedagskalas för fröken Nordenhäll hos kamrat Sumbärg i Blackan. Fiskedamm, missnöjda grannar och extrem Pite-gemenskap bidrog till en tillfredställande afton. Vi vill rikta ett stort tack till Hightower som arrangerade fistiviteten och till och med bjöd på två egenhändigt kreerade bakverk. Dina förmågor i köket upphör aldrig att förvåna.













Andreas och Nord släpper loss till Nordmans outtröttliga och ytterst dansanta toner (t.v.)
Sockerbagare Sumbärg med beundrare (t.h.)













Kamrat Wallbäcks firar sin lyckade fångst (t.v.)
Storfiskare Södärbärg stoltserar med rökt böckling (t.h.)

Urdrag från vad filofaxerna har att erbjuda den närmaste tiden:

• Peter(B) & Peter(E) har i sin förträffliga klokhet bestämt sig för att beresa sig hit till tropikerna under stundande veckoslut.

• Vecka 11 ska vi åter besöka den stad som under åtta månader formade oss och vår vänskap till briljans, nämligen Umeå.

• För att hjälpa evolutionen på traven och hedra Jesu lidelse, har Ben beslutat sig för att dra ut sina visdomständer till påsk.

Övriga notiser:

• Efter stor kraftansamling och med omfattande dedikation slutade vi idag snusa. Dock insågs snabbt, efter vägledande samtal med David, att detta var en synnerligen dålig idé. Vi kan således än en gång med stolthet titulera oss som riktiga män.
  

• Som i ett led i Mtv's fantastiska programutveckling har nu Jamie Foxx gett oss det exceptionella programmet From G's to Gents, vilket har berört oss och tagit en alldeles speciell plats i våra hjärtan.
  

Med det så tackar vi för oss,

A&B

Personlig utveckling och livsstart

Goddagens kamrater!

Återigen sitter jag nu här i Floggan, aningen stressad över kommande uppgifter som min bristande disciplin tyvärr skjutit framför mig alldeles för länge. Och som tidigare konstaterat finns det knappast ett bättre tillfälle att författa några rader till eder, fåtaliga men ack så kära grupp människor. Detta inlägg är för övrigt tänkt att gå i optimismens tecken.

Till att börja med så är det med stor glädje som jag konstaterar att det antagligen är för absolut sista gången som jag försöker förmedla skrivkonst från detta cementens paradis. Om inte mindre än två veckor ska nämligen kamrat Lundbergs krims-krams skrapas ihop och tryckas in i tillfälliga förvaringsemballage för att sedan transporteras till min nya huseringslokal: Studentvägen 14. Woop Woop! Något naivt kanske, men det känns som att vardagens alla element nu kommer att falla på plats. Skolan, Hunken (~200m), Hanna, centrum, nationerna, .. ja allt kommer att vara ett flertal metrar närmare och enklare att nå. Möjligtvis kan det visa sig att det fortfarande krävs någon slags ansträngning från min sida för att vardagssysslor ska bli gjorda, men jag väljer i nuläget att utgå ifrån att så inte är fallet och att universum fixar det åt mig. Det största orosmolnet med bostadsbytet är de höga förväntningarna jag har på den nya korridoren... har ju sedan länge konstaterat att: "Without expectations, expect no disappointments", men kan inte hjälpa att de ligger ändock ligger ganska högt just nu. Ajaj.

Vidare fick jag för några dagar sedan besök av den man i vars pung jag ursprungligen huserade, min Far. Han var bara här över natten, men det hanns både ätas på APHRIKKA och upplevas Flogstavrål (omän jag tror han redan hade somnat). Mycket trevligt. Dessutom fick jag en bok som heter "Tillväxtens sista dagar" som verkar väldigt intressant faktiskt. Undrar om jag ändå har ett inneboende intresse för ekonomi när allt kommer omkring? Skulle ju vara fantastiskt.

Faderskapet insuper litteratur och kultur i bådas gemensamma högborg, Flogsta...

Som min käre vän nämnde tidigare, så var vi på besök hos Spike i Blackeberg under tidigare helg. Som ni säkert förstod från beskrivet upplägg så var det en helg som var dömd att fet-lyckas. Som vi spelade tv-spel, Som vi var smutsiga, Som vi rockade långkalsonger och wifebeaters och Som vi åt god (läs: Fet) mat! Vi skapade oss helt enkelt en egen liten del av himmel på jorden, halleluja å de! Tanke: Intressant att himmelriket innehåller en sådan märklig kombination av verklighetsflykt å ena sidan och extrem närvaro i umgänge å andra sidan.

Köksmästare Sumbärj och Livsnjutare Päschån

För att runda av så tänkte jag även nämna att jag funderar på att författa en bok. Närmare bestämt en "personlig utvecklings-/bli-en-bättre-människa-bok." Ni som har lite insikt i den sortens litteratur vet att de flesta titlarna går i stil med: "Självkänsla nu!, Att välja glädje, Peaceful living" osv. Denna överoptimistiska syn på saker och ting tenderar att för många, och däribland mig, ofta uppfattas som fånig och utan verklighetsförankring. Därför är nu min tanke att skriva ett mästerverk med titeln: "Att växa genom bitterhet". Grundfilosofin ligger alltså i att det är när vi är låga och sitter och stirrar in i väggen som vi får den välbehövliga pausen från livets annars så svårgenomträngliga brus. Det är när vi sitter i vår ensamhet, utan intryck från media eller andra människor, som vi har möjlighet att rannsaka oss själva, bearbeta händelser och dra lärdomar inför framtiden. Kort sagt: Det är i den bittraste och mörkaste stunden som vi växer som människor. Förutsatt att vi kan behärska balansgången mellan det konstruktiva och det destruktiva beteendet givetvis.

Så är det någon som vill dela med sig och bidra med underlag för skapelsen är ni välkomna att höra av er.

Slutligen:

• Terminsmål vt '09: Att bli tråkigare, oftare tacka nej till spektakel, samt sluta vara trevlig med "folk".

• Gjorde brutalt bra ifrån mig på Statistiken, borde jag kanske hålla på med något Naturvetenskapligt trots allt?

• Fantastisk korridors/utflyttningsfest på Karlsrogatan 15 i fredags, creds! (Hunk får skildra denna "korrekaka", som hajna LASCHÅN brukar säga, vid ett senare tillfälle om han så önskar)

• Veckans mest beundransvärda man: Special Agent Dale Cooper, Twin Peaks

• Hörrdö... PÄSCHÅN! Middagsbjudningsmaraton hos mig efter den 16e.

• "Exceptional claims demand exceptional evidence!" - Christohper Hitchens

Much love,
Bn


ps. Skrapans närvaro är ytterst efterfrågad!

Infriade förväntningar och hustrumisshandlare

När jag senast skrev ett inlägg här så var fortfarande rösträtt för kvinnor en utopi, så jag tänkte överraska er allihop med att bryta den långvariga tystnaden. Må hända att vi vid det här laget har förlorat åtminstone en handfull av våra trogna läsare, men jag får helt enkelt intala mig själv att jag skriver det här för mig själv och ingen annan (kanske lite för Ben också).

Nå, som de flesta bör vara medvetna om vid det här laget så har vi påbörjat ett nytt år. 2009 kallas det och liknar till många delar det föregående året (vilket gick under rubriken 2008, för den opåläste). Givetvis kunde vi inte låta det nya året sakta och knappt märkbart skölja över oss -det krävdes en distikt markering. Vi gav markeringen namnet "Nyårsfest". Det var länge oklart hur, var och när denna fest skulle äga rum. "När" var minst problematiskt att lösa. "Var" gav dock upphov till viss huvudbry men efter många om och men lyckades vi till slut få till stånd ett avtal med Jägmästare Lundberg som hade vänligheten att låta oss låna hans mansion i Högsböle. Nu återstod blott frågan om "hur" spektaklet skulle arrangeras. I sann solidarisk marxistanda lyckades vi dela upp arbete och inköp på ett föredömligt sätt och resultatet blev, inte helt oväntat, lysande:

Trots den minst sagt prekära situation som Konstapel Fule här befinner sig i så stod han ändå till slut som segrare i vad vi kallade för "Titanernas eldprov". En misstänkt fraktur på torson blev priset.

Petter torde ha haft ett visst försprång i den prestigefyllda vinprovartävlingen, men David utnyttjade revanschlustan från tidigare nederlag och slog in full pott. Kudos!

Maria, den helt otippade ungmön från Korsträsk, lyckades pricka in hela 9/10 på den delvis interaktiva tipsrundan. Här gratuleras hon av lekmästarna AnteP och JåjjeW.

Johan på mellanlandningsfest. Peter?

Det bör även tilläggas att vi åt en alldeles magnifik middag. Menyn löd som följer:

Förrätt: Fransk löksoppa lagad från höften

Huvudrätt: Beuof Bourguignon med tyngd på rödvinet

Efterrätt: Crème Brylée i kaffekopp

Jag måste passa på att visa min vördnad för alla som deltog under kvällen. Merci beaucoup!

Nu vidare till andra betänktligheter. Jag tillbringade föregående helg i Linköping eftersom Johan bjöd upp till inflyttningsfest. Tyvärr visar det sig att det inte räcker med att ta med kameran i väskan för att kort skall uppstå, så jag har inga visuella upplevelser att erbjuda er därifrån. Men det kan i alla fall kort sägas att det var en mycket trevlig fest med uppskattningsvis 60-70 gäster, två abnorma hinkar med hemlagat vin, samt en playlist som endast kan jämföras med en mixtape komponerad av Kristus själv.

Nog om det förflutna, låt oss istället prata om framtiden! Jag och Ben har att se fram emot en helg fylld av långkalsonger, wifebeaters och kaloribaserad mat. Imorgon bär det nämligen av till den Kungliga Hufvudstaden, och då närmare bestämt Davids boning i Blackeberg, där vi i dagarna två skall bedriva slappma och idka TV-spel. För att förbereda oss för detta har vi givetvis avstått från både duschning och handtvättning och bör därför lagom till imorgon ha ett fint lager fett på kroppen som skyddar oss från TV-strålningen. Fyrkantiga ögon syndromet har vi ännu inte hittat någon riktigt effektiv lösning på, men jag är av den övertygelsen att inmundigande av rotmos och havtorn åtminstone har en viss preventiv effekt.

Kort och gott:

• Ibland känner jag mig väldigt ensam om nätterna. Vi borde flytta ihop igen Ben.

• Jag slås av ett sug efter sportaktiviteter. Mycket märkligt.

• Sedan två veckor tillbaka är jag stolt prenumerant av veckotidningen Proletären. Tack Ben!

• "Låt oss förbittra våra själar och vittra bort i självömkan och cynism!" - Sundberg
  

Frid vare med er och må lyckans stjärna se till att ni aldrig behöver höra Kent igen!

/A

Vapaus och Sjukma

Finlands Stadsvapen,
liknar mitt "Nike-halsband"

Ärade vänner, det är på en stor dag jag skriver till eder.

Ty det var på denna dagen, 91år tillbaka i tiden, som fosterlandet i öst slutligen slog sig fritt från decennier av underkuvning. Den 6:e December 1917 blev Finland en självständig nation.
Idag har således mitt finska släktskap funnits med mig extra mycket och tillsammans med Hunken, Ulla och Calle samt delar av deras familj har jag ätit gott och utbytt kunskaper kring historik och prosa från Finland. Jag och Mr. Hunk the Sunk begav oss på eftermiddagen till Vänge för att där kreera en utsökt måltid tillsammans med paret Hagmans. Bjudningen inkluderade givetvis kulturklenoder såsom Lapin Kulta och Marskin Ryyppy(Mannerheim snaps). Vid 18.00 tändes ljusen i fönstret till minne av de som kämpade i krigen och det är med stolthet jag står där och tänker på Moffa, en hjälte både inom armén men kanske framförallt för mig personligen. Tyvärr kunde dock inga fyrverkerier införskaffas eftersom det "inte är säsong", men lite tomtebloss fick hoppa in som substitut och rädda situationen.

Andreas lyhörd inför president Tarja Halonen (t.v)
Kvällens värdar, Calle och Ulla Hagman (t.h)

Hunken insuper högläsning av det finska nationaleposet Kalevala (t.v)
Bjudning, med en målmedveten hunger-hunk (t.h)

I övrigt så har vi hittat på ganska mycket den senaste tiden skulle jag väl kunna drista mig till att säga. Behövs kanske inte så mycket för att komma upp från vår grundnivå, men dock. Bara för att nämna några trevliga exempel så var vi tillsammans med AnteP's kamrat Anton på Äventyrsbad härom veckan, rutschbanor åktes(slutgiltiga tidssegern tillföll undertecknad), hopptorn hoppades och pooler kissades i så det stod härliga till. Fantastiskt! Dock, givetvis, aldrig så fantastiskt som hemma i Pite förstås. Vidare har jag gått till stan med min nya dammsugare - ett pro-hygieniskt vidunder som med Preussisk precision gör undherwherk i min boning. Vilket kom väl till pass inför att jag fick besök av den äldre av mina yngre systrar, Sara. Under hennes nästan fyra dagar långa vistelse hanns det med att svänga på dom lurviga, besöka Uppsala-julemarknad, samt ett förstaklassigt adventsfika i Andreas korridor med allt från egenbakade lussebullar till julm-ust och glögg. Tycker det är underbart att alla anrika högtider idag (nästan) uteslutande handlar om mat, älsk mat.

Punk och syster (t.v)
"Dj AnteP - din julstämning i tropikerna" (t.h)
Filip och bakwherkh (t.v)
1:a Adventsfikma (t.h)

Den senaste månaden har dock även överskuggats aningen av en seglivad och trist sjukma från min sida. Mitt immunförsvar verkar ha gett vika för Heimstadens ypperliga levnadsstandard och utöver den konstanta hostan har jag lyckats pricka in en heldag i sängen på grund av frossningsframkallande temperaturökningar i min lekamen. Men snart så bär det av hemöver för jullov och då kommer min dietist till moder att råda bot för detta falerade försvarssystem med diverse näringsriktig kost och dylikt. Denna hemfärd kommer för övrigt att äga rum den 17e December och initierar då en hela tre veckor lång vistelse i Norrlands vackra skogar.



Må regndropparna vika inför er kroppshydda!
/Bn


p.s. Någon som kan säga att dom brinner för nått? Slå gärna en signal och dela med er av eldens hemlighet om så är fallet.