Semestrering och insomnia

Jag erkänner och beklagar åter den tveksamma frekvensen på våra uppdateringar, men jag tror att jag lyckats identifiera ett av det tyngst överhängande problemen i vårt författarskap: Undermålig gemensam umgängestid mig och thePunk emellan.
Vi går nämligen väldigt mycket om varandra på grund av att båda har ganska skeva arbetstider, dessutom skeva åt var sitt håll. Min dag spänner oftast mellan 03 och 21 medan han är aktiv mellan 09 och 24. Detta resulterar i att vi träffas cirkus 5timmar/dag, inklusive 3timmar då vi sover brevid varandra... "Excuses, excuses" tänker nog många, med Jåe i spetsen, men utan inspirationskälla är det svårt att kreera, ta det eller lämna det.

För min del har den senaste tiden iaf varit fylld av livsnjuteri och härligheter. Har hunnit ha semester som innefattade besök hos Herr Mildh i Lund, gemensam visit hos hans bror i Köpenhamn och sedan en vecka i Fosterlandet och Helsingfors. Går väl att skriva detaljerade A1-sidor med annektoder från resan, men jag ska försöka korta ner det en aning för att inte tråka ut er. Vill börja med att ge creds till Master P som på ett utomordentligt vis agerade semestervärd i Lund och Kph, ett mycket välplanerat och -balanserat program som gav mig utrymme att bara följa med och njuta av allt från kultur till kvalitets-slams! Några favoriter värda att nämna i korthet: Alp-källar-pub i Lund, Pöölse-grillning med hans bröder, Distortion-gatufestival i dagarna tre, sköna cafésessioner, fet bioupplevelse, soul/funk-hak, livejazz mm. Sannerligen en helg i livsnjuteriets tecken! (Btw, för er som var med i Aus. hängde jag även en del med Lucas som var sig lik och fortfarande sjukt trevlig.)

Med Finland kom dock även det finska vemodet, halvtaskigt väder och några mindre språkliga utmaningar...precis vad som behövdes för att komma tillbaka till verkligheten och inte fastna i överoptimistisk lättja alltså. Alltid fostrande för själen att få sitta i Brunnsparken och skåda ut över Sveaborg och dess mörka historia, strosa över salutorget i ösregn och sedan komma hem till mommo och läska sin strupe med lite Gin Lonkero.

Efter hemkomst har jag nu hittat tillbaka till ekorrhjulet, vilket känns medium, men detta till trots så skulle jag nog säga att jag är ytterst tillfreds med min livssituation. Omges alltjämt av stora och små guldkorn i form av både människor och händelser som sätter fortsatt guldkant på tillvaron. Dock lider jag av konstant sömnbrist och kommer därför inte anstränga mig något mer med detta inlägg, utan avslutar helt sonika med några punkter.

• Har för första gången skällt ut en vuxen man (hatar mekaniker)
  
  
• Ger gärna tips om vagskador längs E4:an ner till Övik
  
  
• Vårat kylskåp är trasigt
  
  
• Längtar efter Johan
  
  
• Ser med skräckblandad förtjusning fram emot höstens eskapader
  

I all min hast,
er Ben


ps. Ska till tyskland på Halleluja-bröllop i helgen så ni får gärna be för att min hedniska själ förblir ofrälst.

Brännbollsyra och vitt skräp

Jag vet vad ni tänker. "Andreas och Ben har blivit för stora för oss. De kan inte längre identifiera sig med det enkla folket, utan har helt förslukats av sin popularitet och låtit vanmakten ta överhand." Fel. Vi har förslukats av apati och otillräcklighet. De krav som ställs på oss som professionella bloggskribenter är enorma och otroligt svåra att leva upp till. Vi valde därför att ta en paus och rehabilitera oss från utbrändheten. Vi var tvungna att hitta gnistan igen och det gjorde vi... i brännbollen.

Fredagen den 30e maj 2008 kom vändningen. Vi samlade ihop de mest talangfulla idrottsmän vi kände och bildade det "White Trash"-inspirerade laget Cro Magnon och succén var ett faktum. Om än den idrottsliga insatsen var under all kritik (tre poäng på en hel match vilket förmodligen är något slags jumborekord i Brännbollscupens 34-åriga historia), så höll vårt underhållningsvärde minst sagt världsklass. Låt mig demonstrera med några väl valda bilder.























































Som dessa bilder tydligt visar är vi alla i starkt behov av nya, något mindre kromosomboostade vänner. Ansökan till detta görs via kommenteringsfunktionen.

Nu har ni i alla fall fått veta att våra hjärtan fortfarande frenetiskt pumpar blod genom våra kroppar och att flitens lampa än en gång lyser! Håll ögonen öppna, ty ännu finns hopp!

Dagens kortisar:

- En stark längtan efter att utföra irrationella handlingar gror inom mig. Återkommer med diagnos.

- Where the action is besöks i helgen av mig, Andreas, vilket innebär att alla ni riktiga bloggfans har en skyldighet att ansluta.

- Holland bjöd idag, trots sin geografiska närhet till Tyskland, på en fantastiskt underhållande match.

/A&B (Denna gång faktiskt utan Ben som är i Finland och tar ut arvet i förskott)