Nattsudd och Glädjeämnen

Hej, jag heter Ben,

och jag har precis sagt go’natt till min käre lille Hunk, som för första gången sedan Ume-tidernas begynnelse har gått och lagt sig före mig. Vilken seger! Jag tror inte jag varit så här lycklig över att kunna vara uppe sent sedan den tiden då vi bodde i Hortlax. Då lyckades jag nämligen med jämna mellanrum smygtitta på X-files, trots att det var flera timmar efter den obligatoriska ”sängtiden” (förlåt mor). And while we’re on the subject så skulle jag vilja passa på att slå ett slag för Duchovnys serie vid namn Californiacation: hur underbart är det inte med en nedsupen och bitter författare, som just tack vare sin sociala missanpassning lyckas få saker och ting så väldigt rätt?
Frågar ni mig så känns hans karaktär väldigt inspirerad av Charles Bukowskis alterego Henry Chinaski ur Postverket, vilket i sig inte är en lättviktig komplimang. Det kan ju även vara så att detta är en relativt vanlig stereotyp inom författarvärlden, om så är fallet så är mitt sökande efter drömyrket över!

Det ovan använda ordet glädje, eller valfritt synonym, är för övrigt nått jag skulle vilja ta fasta på för att beskriva den rådande sinnesstämning jag har över tillvaron här på Kungsgatan tillsammans med AnteP. "Lycklig är ju den som gör sina glädjeämnen små här i livet", som moffa Nisse brukade säga...
Nej, men skämt åsido så måste jag få ge uttryck för hur tillfreds jag är med livet för tillfället. Jag trivs så bra med vårt boende, min sambo, vårt goda kaffe, mina kamrater, mitt arbete, mina öppna framtidsutsikter, vår soffa, vårt tv-spel, min själsliga utveckling… ja, listan kan göras lång.

Ett trevligt exempel på de nyskapande och glädjande upplevelser jag har här, är förra helgens Rockabilly-spelning i ett källargarage på Västerslätts industriområde! Åh, må världens lager av brylcreme, usla jänkarbilar och Elvispolisonger aldrig någonsin sina! Nu kanske ni sitter där och muttrar diverse fördomsfulla hemskheter, men jag ska be att få tala om att det där stället hade så mycket stämning och liv att ingen skulle kunna motstå frestelsen att önska sig in i en Greasefilm, hållandes en 5:a whiskey i handen och dansandes twist så att sulorna på myggjagarna glödde...tro mig!

Nåja, jag tror jag nöjer mig med anekdoterna och reflektionerna för denna gången, det är ju skitjobbigt att vara uppe så här sent!
Kanske ses vi i helgen.

Much love,
Bn

p.s. Kunskapskanalen - Turn it on, tune in and be inspired!

Polisförhör och balkongskottning

Shalom vänner!

Idag blev ett ICA Supermarket i Umeå rånat strax efter kl 12.30. Jag befann mig på detta ICA exakt kl 12.30. Med en lunchlåda i handen begav jag mig stillsamt tillbaka till jobblokalen, som ligger i ett hyreshus några hundra meter från ICA, och satte mig i lugn och ro för att äta mig lunch. När jag ätit klart och mitt hyperaktiva matspjälkningssystem satts i arbete fick jag höra av min arbetskamrat att ICA minsann blivit rånat. Phew! tänkte jag. Close to the eye, som engelsmännen säger. Hur som haver så funderade jag inte så mycket över det utan spatserade ut ur lägenhet och åkte ner för hissen för att börja om att jobba. När jag närmar mig utgången märker jag att det står en polisman vid porten. Jag stannade upp och kliade mig lite i huvudet (som pitebo är man inte van att se länsman annat än underdragracingkvällarna). Bakom mig kom ytterligare två kvinnliga poliser som tittade lite misstänksamt på mig.
Jag frågade vad som stod på. De ställde några frågor om vad jag gjorde där och vilken våning jag kom ifrån. Jag svarade efter bästa förmåga. Jag frågade vad som stod på. Den första polismannen frågade om legitimation. Jag frågade vad som stod på. De teg som musslor. Jag blev utsläppt i det fria.

Det visade sig hur som helst att Clark Olofsson Jr hade sprungit och gömt sig i samma hyreshus som vi har våran lokal. Tänk vad spännande en dag på jobbet inom socialpsykiatin kan vara!

http://www.vk.se/Article.jsp?article=170849

Det har snöat hela dagen idag vilket givitvis är välkommet. Det vita guldet bringar i och för sig vissa negativa konsekveser. Balkongskottning till exempel. Sen är det inte så där superexalterande att köra bil. Inte för att det är spårigt eller dålig sikt utan för att Umeå Kommuns Snöskottningsartilleri har en enorm förkärlek för att placera snöhögar i hörnen på alla korsningar, vilket resulterar i att man måste köra halvvägs ut på vägen, och helst krocka, innan man kan se om någon kommer. Fy på er!

Övrig info:

Om jag krockar med Corsan dör jag.

Ben lägger sig runt 8 varje kväll.

Vi ska nog åka hem till Pite i helgen.

Jordgubbskräm är min nya passion.

Vi jobbar på att lägga upp lite bilder, men varken jag eller Ben var klyftiga nog att ta ner kamerasladdarna från Piteå.

Nog för nu! Jag önskar er en ovanligt bra kväll!

/Ante Punk

Mümmelmann och dess ursprung

Efter att planlöst ha observerat diverse flygpriser har vi dragit slutsatsen att det kränks på tok för få tyskar. Lufthansa är, utan något som helst motstånd, det absolut sämsta flygbolaget på Tellus. Må vi tillsammans ta varandra i hand och alltid kämpa för att ge tyskarna, och dess avkomma Lufthansa, så lite näring som möjligt.

Nåja, nu känns det kanske som att vi bara slänger ur oss förolämpningar och elakheter helt utan stödjande argument, men vi skulle de facto kunna skriva en uppsats, nej förresten, en roman om all uselskap som florerar i träskornas förvidrade land. Vi kommer dock inte anta denna uppgift såvida vi inte Bonniers kommer med ett lukrativ erbjudande. Däremot ger vi er nedan en kortare sammanfattning över germanernas ruttenhet.

* Lufthansa - För att förstå hur horribel en flygresa med detta bolag kan vara så krävs det egentligen att man upplever det själv. Vi avråder er ehuru å det starkaste från detta och ber er att helt enkelt lita på vårat goda omdöme

* Jag, Andreas, har trots allt bott med en tysk i ett år i USA, och inte bara det utan jag huserade även med 4 andra människor med germanskt ursprung i Australien. Utöver dessa som jag bodde med så träffade jag även otaliga andra tyskar under mer eller mindre nyktra omständigheter. Jag kan helt ärligt säga att majoriteten (jag har fortfarande bara träffat en bra tysk) är otroligt arroganta och närmast utvecklingsstörda. Alla tecken tyder på att tyskar i allmänhet har en benägenhet av att visa hur extremt ofräcka dom är. Dels gillar dom att tala högljud om hur jävla fantastiska deras förbaskade bilar är, och visst BMW och Merca i all ära, men herre gud! Om bilprodukter och reklamer om hur ens hår kan bli "400% fylligare" är det enda ni kan komma med så snälla tig. Man kan tycka att det är en generalisering att tyskar är arroganta och otrevliga, men efter att själv ha stött på allt för många tyskar och även talat med folk som själva haft erfarenhet av dess uselskap så inser man att det faktiskt är så pass enkelt att tyskar är lite mindre värda än resten av jordens befolkning.

* Jag, Ben, som ändå har en moster samt kusiner som man i princip helt kan räkna till den germanska stammen, borde på ett relativt djupt plan ha upplevt de tyska influenserna... och utifrån dessa upplevelser skulle jag i det starkaste hålla med min käre kamrat och Hunk på alla punkter. Dock skiljer sig våra upplevelser en aning, då mina främst består av frikyrklighet och även till en viss del tysklands svar på stureplan-uslingar. Jag vill utifrån detta påpeka att tyskarnas anseende föga förbättras av att dom kramar församlingsmedlemmar medan dom utropar "Jesus omfamnar dig!" och inte heller när dom försöker imponera på varandra genom att dela med sig av hur mycket deras väns väns väns lägenhet kostade i centrala Hamburg... Och viktigt är att ni nu betänker att varken jag eller Andreas ens har nämnt de två världskrigen, sauerkraut eller läderhosen....

* Tyskar lider dessutom av en total avsaknad av självdistans. Här behövs inga längre utläggning, testa bara att nämna någon av de två världskrigen i deras närhet så får du själv se.

* En annan sak som är ytterst bristfällig bland förbundsrepublikens nästan 90miljoner invånare är kunskap. Dom har ett skolsystem som redan i tidig ålder delar upp eleverna och stämplar dom efter intelligenskvot. När sedan lärarna är kvar på 40-talet både när det kommer till värderingar och pedagogik tar det inte länge innan den redan låga kunskapsnivån och initiativförmågan är helt dömd. Ett utmärkt exempel på detta är det fantastiskt usla dubbningsfenomenet. Detta fenomen, tillsammans med det usla skolsystemet har lett till att det blir i princip omöjligt att försöka föra en diskussion på engelska med en tysk. Att de sedan är så pass debila att de försvarar och förespråkar dubbning, med argumentet "Vi lär oss nog mycket av att lyssna på engelsk och amerikansk musik", gör inte saken bättre.

Vi hoppas ni känner er tillfredställda med denna kortare sammanfattning av fenomenet tyskar, och lovar att ämnet kommer komma på tapeten igen. Tyskhat är något som genomsyrar vår vardag och ger oss kraft att leva vidare.

Vi önskar eder ett gott, hälsosamt och tyskfritt liv!

Viva la resitance!

Renässans och maskinverksamhet

Håll hårt i hatten vänner!

Anledningen till denna utflykt inom Bloggens värld är att vår litterära ådra under den senaste tiden börjat pulsera både hårt och frekvent. Detta i kombination med erat aldrig sinande intresse för oss gjorde att vi tog det relativt onyktra beslutet att dela med oss av vår vardag, men framförallt våra mångfaldiga och felfria visdomsord.

Som ni säkert vet så har vi styrt kosan till sydligare breddgrader och huserar numera därför i Björkarnas sköna stad, Umeå. Våran vardag är fylld av äventyr och hyssliknande upptåg, vilket innebär att vi arbetar hårt (Ben) under veckorna och praktiserar sofistikerat och djupt umgänge med våra kamrater under veckosluten. Bokklubbar har startats, dansgolv gjorts osäkra och tv-spelet gått varmt.

Med detta börjar således vår gemensamma elektroniska resa.

Bon voyage och på återseende!