Ojoj, vad tiden sipprar mellan mina hårt knutna nävar. Inte bara den verkar det som heller tyvärr. Flytten till tropikerna är sedan en tid genomförd och som samlad trupp kom jag och allas vår självutnämnda Super-hunk fram till denna förlovade stad vid namn Uppsala. En stad som enligt utsago skulle vara fylld till bredden av ”storartade framtidsutsikter” och ”den bästa tiden i våra liv”… Jag är fullt medveten om att jag inte ens är nära att sitta på nog erfarenhet för att varken kunna instämma eller dementera dessa påståenden, så allt jag kan delge mig av just nu är hur situationen ser ut i skrivande stund.
Är svårt att veta var man ska börja så jag hämtar inspiration från min omgivning. Jag sitter just nu och skriver på en lånad ca 4cm tjock madrass, tillfälligt inhyrd i ett korridorsrum som i övrigt innehåller min gula väska, några hyllor samt en TV-bänk på vilken själva telefunk-apparaten lyser hånfullt med sin frånvaro. Korridoren i sig är belägen en bit utanför staden i en del som heter Flogsta. Detta underbara område lyser praktfullt med frånvaro av all den charm och mysfaktor som staden i övrigt verkar besitta. Området består av tiotalet höghus med till och från tvivelaktig hygienisk standard och struktur. Jag börjar så småningom förstå vad mor min menade med att en ”god studiemiljö är av yttersta vikt” och även varför de stora författarna flyr till guldklimpsställen i Toscana, Abisko eller varför inte Boracai när de ska kreera. Missförstå mig rätt, det är många som inte ens har ett eget rum, eller än mindre en egen madrass som klarar av att de spenderar 18 av dygnets timmar på den alltmedans de sover, äter, pluggar och tycker synd om sig själv…
Madrassen - Guds(?) gåva till Mr. Multi-tasker
Appropå plugga så kanske jag borde nämna det som jag tidigare basunerade ut skulle bli början på mitt segertåg till världens styrelsetopp. Det går sådär. Ni vet hur det vid grupparbeten oftast är en som inte säger nått/fattar nått… det är jag numera. Måste säga att jag är väldigt intresserad av de ämnen som tas upp, men däremot så ska det erkännas att jag har vissa svårigheter att intellektuellt och strukturmässigt följa med i resonemang och förväntningar. Känner mig helt enkelt en aning bortkommen, felplacerad och stundtals dum. Enligt dem som försökt lägga is på mitt skadade självförtroende skall detta dock tydligen bli bättre med tiden, ”äh! Man kommer in i’t!” kastar de käckt ur sig. Gärna med en glad jävla gubbe efteråt. Har svårt att se det ur den synvinkeln att den tid som jag nu har alldeles för knappt av och som med alla medel strävar efter att knäcka mig, helt plötsligt ska kasta om och börja vara till min fördel. Men vi får väl se, antagligen och för hoppningsvis vet de bättre än mig.
Skylt på min dörr, förutseende nog kvarlämnat av tidigare habitant.
Kan relatera till dem alla för tillfället. Heja, självömkan!
Stegen att vända den senaste trenden är dock redan tagna, ty det äro uppförsbackar som dessa som ger möjlighet till personlig utveckling! Denna utveckling tänkte jag nå genom att jag börjat använda studietekniksteorier, styra upp några tennismatcher, trycka undan den finska sprit-genen, skeda med Andreas vid tillfälle samt att jag har införskaffat C-vitaminbrus och fiberberikade havregryn. Friskis&Svettis och IOGT-NTO here i come! :D
Nåja, nog daltat. Här ska insupas kunskap om den globala förändringen i den ekonomiska geografin.
Bn
p.s. Carpe diem!
