Återigen sitter jag nu här i Floggan, aningen stressad över kommande uppgifter som min bristande disciplin tyvärr skjutit framför mig alldeles för länge. Och som tidigare konstaterat finns det knappast ett bättre tillfälle att författa några rader till eder, fåtaliga men ack så kära grupp människor. Detta inlägg är för övrigt tänkt att gå i optimismens tecken.
Till att börja med så är det med stor glädje som jag konstaterar att det antagligen är för absolut sista gången som jag försöker förmedla skrivkonst från detta cementens paradis. Om inte mindre än två veckor ska nämligen kamrat Lundbergs krims-krams skrapas ihop och tryckas in i tillfälliga förvaringsemballage för att sedan transporteras till min nya huseringslokal: Studentvägen 14. Woop Woop! Något naivt kanske, men det känns som att vardagens alla element nu kommer att falla på plats. Skolan, Hunken (~200m), Hanna, centrum, nationerna, .. ja allt kommer att vara ett flertal metrar närmare och enklare att nå. Möjligtvis kan det visa sig att det fortfarande krävs någon slags ansträngning från min sida för att vardagssysslor ska bli gjorda, men jag väljer i nuläget att utgå ifrån att så inte är fallet och att universum fixar det åt mig. Det största orosmolnet med bostadsbytet är de höga förväntningarna jag har på den nya korridoren... har ju sedan länge konstaterat att: "Without expectations, expect no disappointments", men kan inte hjälpa att de ligger ändock ligger ganska högt just nu. Ajaj.
Vidare fick jag för några dagar sedan besök av den man i vars pung jag ursprungligen huserade, min Far. Han var bara här över natten, men det hanns både ätas på APHRIKKA och upplevas Flogstavrål (omän jag tror han redan hade somnat). Mycket trevligt. Dessutom fick jag en bok som heter "Tillväxtens sista dagar" som verkar väldigt intressant faktiskt. Undrar om jag ändå har ett inneboende intresse för ekonomi när allt kommer omkring? Skulle ju vara fantastiskt.
Som min käre vän nämnde tidigare, så var vi på besök hos Spike i Blackeberg under tidigare helg. Som ni säkert förstod från beskrivet upplägg så var det en helg som var dömd att fet-lyckas. Som vi spelade tv-spel, Som vi var smutsiga, Som vi rockade långkalsonger och wifebeaters och Som vi åt god (läs: Fet) mat! Vi skapade oss helt enkelt en egen liten del av himmel på jorden, halleluja å de! Tanke: Intressant att himmelriket innehåller en sådan märklig kombination av verklighetsflykt å ena sidan och extrem närvaro i umgänge å andra sidan.
För att runda av så tänkte jag även nämna att jag funderar på att författa en bok. Närmare bestämt en "personlig utvecklings-/bli-en-bättre-människa-bok." Ni som har lite insikt i den sortens litteratur vet att de flesta titlarna går i stil med: "Självkänsla nu!, Att välja glädje, Peaceful living" osv. Denna överoptimistiska syn på saker och ting tenderar att för många, och däribland mig, ofta uppfattas som fånig och utan verklighetsförankring. Därför är nu min tanke att skriva ett mästerverk med titeln: "Att växa genom bitterhet". Grundfilosofin ligger alltså i att det är när vi är låga och sitter och stirrar in i väggen som vi får den välbehövliga pausen från livets annars så svårgenomträngliga brus. Det är när vi sitter i vår ensamhet, utan intryck från media eller andra människor, som vi har möjlighet att rannsaka oss själva, bearbeta händelser och dra lärdomar inför framtiden. Kort sagt: Det är i den bittraste och mörkaste stunden som vi växer som människor. Förutsatt att vi kan behärska balansgången mellan det konstruktiva och det destruktiva beteendet givetvis.
Så är det någon som vill dela med sig och bidra med underlag för skapelsen är ni välkomna att höra av er.
Slutligen:
- Terminsmål vt '09: Att bli tråkigare, oftare tacka nej till spektakel, samt sluta vara trevlig med "folk".
- Gjorde brutalt bra ifrån mig på Statistiken, borde jag kanske hålla på med något Naturvetenskapligt trots allt?
- Fantastisk korridors/utflyttningsfest på Karlsrogatan 15 i fredags, creds! (Hunk får skildra denna "korrekaka", som hajna LASCHÅN brukar säga, vid ett senare tillfälle om han så önskar)
- Veckans mest beundransvärda man: Special Agent Dale Cooper, Twin Peaks
- Hörrdö... PÄSCHÅN! Middagsbjudningsmaraton hos mig efter den 16e.
- "Exceptional claims demand exceptional evidence!" - Christohper Hitchens
Much love,
Bn
ps. Skrapans närvaro är ytterst efterfrågad!
6 kommentarer:
jaha?
helvete.
mäh! vad ska man göra när man får prestationsångest? jag har ju försökt.
Ville som inte säga att jag är sårad, men du publicerade inlägget på min födelsedag men nämnde det inte. Du förstår väl vad sådant gör med en vuxen mans hjärta!
Ajaj! Jag förstår mycket väl käre Uturn. Beklagar så ödmjukt jag kan denna ignorans från min sida! Du borde inte förvänta dig sådan omtänksamhet från min sida, jag har en tendens att vara fullt upptagen med mig själv är jag rädd.
än en gång beklagar jag. Samt att jag i efterhand vill sända en lyckönskning till ditt nya år här i jordelivet, må solens alla strålar skina på din hjässa och må den förföriska doften från blommorna i flickornas hår vagga dig till sömns!
Meddelande angående 13-14 mars.
Jag har börjat ställa mig tvekande till att mottaga er i här i Umeå.
Finns risk för att erat stinkande omdöme och bristande moral kommer ställa till trubbel.
Därför har jag iordningställt ett schema som lyder
10:00 Anskomst
10:05 Obligatorisk duschning med högtryckstvätt av märket Devalt
10:45 Bönestund(För att stilla era tvivelaktiga lustar)
12:00 Lunch
12:45 Egen aktivitet(Under uppsyn av ledsagare)
Vidare info angående vistelsen kommer vid ett senare tillfälle
På återseende/JP
Haha, jag ser fram emot en underbar vistelse. Du verkar ju onekligen gå in för att göra vår tid i Umeå så minnesvärd som möjligt.
Skicka en kommentar