Vi går nämligen väldigt mycket om varandra på grund av att båda har ganska skeva arbetstider, dessutom skeva åt var sitt håll. Min dag spänner oftast mellan 03 och 21 medan han är aktiv mellan 09 och 24. Detta resulterar i att vi träffas cirkus 5timmar/dag, inklusive 3timmar då vi sover brevid varandra... "Excuses, excuses" tänker nog många, med Jåe i spetsen, men utan inspirationskälla är det svårt att kreera, ta det eller lämna det.
För min del har den senaste tiden iaf varit fylld av livsnjuteri och härligheter. Har hunnit ha semester som innefattade besök hos Herr Mildh i Lund, gemensam visit hos hans bror i Köpenhamn och sedan en vecka i Fosterlandet och Helsingfors. Går väl att skriva detaljerade A1-sidor med annektoder från resan, men jag ska försöka korta ner det en aning för att inte tråka ut er. Vill börja med att ge creds till Master P som på ett utomordentligt vis agerade semestervärd i Lund och Kph, ett mycket välplanerat och -balanserat program som gav mig utrymme att bara följa med och njuta av allt från kultur till kvalitets-slams! Några favoriter värda att nämna i korthet: Alp-källar-pub i Lund, Pöölse-grillning med hans bröder, Distortion-gatufestival i dagarna tre, sköna cafésessioner, fet bioupplevelse, soul/funk-hak, livejazz mm. Sannerligen en helg i livsnjuteriets tecken! (Btw, för er som var med i Aus. hängde jag även en del med Lucas som var sig lik och fortfarande sjukt trevlig.)
Med Finland kom dock även det finska vemodet, halvtaskigt väder och några mindre språkliga utmaningar...precis vad som behövdes för att komma tillbaka till verkligheten och inte fastna i överoptimistisk lättja alltså. Alltid fostrande för själen att få sitta i Brunnsparken och skåda ut över Sveaborg och dess mörka historia, strosa över salutorget i ösregn och sedan komma hem till mommo och läska sin strupe med lite Gin Lonkero.
Efter hemkomst har jag nu hittat tillbaka till ekorrhjulet, vilket känns medium, men detta till trots så skulle jag nog säga att jag är ytterst tillfreds med min livssituation. Omges alltjämt av stora och små guldkorn i form av både människor och händelser som sätter fortsatt guldkant på tillvaron. Dock lider jag av konstant sömnbrist och kommer därför inte anstränga mig något mer med detta inlägg, utan avslutar helt sonika med några punkter.
- Har för första gången skällt ut en vuxen man (hatar mekaniker)
- Ger gärna tips om vagskador längs E4:an ner till Övik
- Vårat kylskåp är trasigt
- Längtar efter Johan
- Ser med skräckblandad förtjusning fram emot höstens eskapader
I all min hast,
er Ben
ps. Ska till tyskland på Halleluja-bröllop i helgen så ni får gärna be för att min hedniska själ förblir ofrälst.
9 kommentarer:
Hmm....här har människor gått ihop i en enad front och vigt många månader åt att få er att uppdatera eran blogg. Vad blev resultatet? En halvhjärtad insatts, upp över öronen fylld med diverse bortförklaringar, usla ursäkter och svag självkänsla! Jag är rädd för att en kombination av norrbottnisk pessimism och finskt vemod är den bakomliggande faktorn till ert bristande intresse att ge något tillbaka till era trogna läsare.
Trots detta är jag ändå stolt och glad att någonting händer, att hopp finns, att det finns en morgondag. För man får ALDRIG glömma att efter regn kommer solsken.
Jag har en stark känsla av att ni snart klättrar upp från era mörka stengrottor, kliver ut i den underbara luften, tittar upp mot solen och blir uppfyllda med kreativitet, inspiration och livsglädje. För när den dagen kommer, då mina vänner, då är utopin inte långt bort!
Varma hälsningar Jonas
Jag har inget att säga egentligen...
"This bird said it's amazing though so all that's left is the proof that love's not only blind but deaf"
När man är på avstånd känns det extra kul med lite uppdateringar som ger insyn i era liv. Ett långdistansförhållande måste bygga på bra kommunikation, right? Men nu är det inte långt till återförening, och jag kommer hem med en nystartad karriär som vinalkis som jag hoppas ni också kan finna glädje i. Har även hört att den beryktade gummibåtsreggatan nedför umeälven blir av, vilket glädjer mig!
Och en känga till dig, Jonas. Tycker det är väldigt magstarkt av dig att, i inlägg efter inlägg, dela kritik åt höger och vänster för dåligt engagemang. Själv ser jag de ofrekventa uppdateringarna som ett sätt för Ben att visa för oss, vapenvägrande svenskar, hur mager en krigsransonering verkligen kan bli, och hur bedrövligt och djävligt det faktiskt var under vinterkriget. Så tacka nu och förstå att det inte är alla som får en chans att uppleva bakgrunden till det beryktade finska vemodet på ett sådant levande sätt. Stort tack!
Till Johan.
För att förstå måste du även vara insatt i vilket arbete jag faktiskt lagt ner(iaf tankekraft). Detta bidrar till min ibland ganska syrliga och nedlåtande ton. Naturligtvis är jag stolt och glad åt Ben och Andreas mer eller mindre sporadiska inlägg. De är välfyllda med trevlig läsning. Men, sitter man som jag gör i min kammare i Piteå city så kräver man alltid lite mer, man sätter så att säga ribban extra högt. Man skulle kunna säga att inläggnen på denna blogg är ljuspunkten i min vardag, lite som piteå-tidningen är för pensionärer. Mina inlägg bör ej ses som som kritik utan som konstruktiv feedback.....haha! nää, nu fick du mig att må dåligt Johan.......FÖRLÅT Bendreas!Förlåt!
//Jonas som väntar på sin PT
Besökte själv ett kyrkligt bröllop idag. Vädrets makter mötte öppnandet av cermonin med ett halvdant regnväder. När ringar var bytta och diverse kyssar utdelade så var regnet borta och solen kunde ses spricka fram. Bevittnande av bröllop är för mig ingen van företeelse. Många frågor ställs i mitt huvud. Jag kan inte sjunga, ska jag ändå sjunga eller bara hålla i psalmen? När det bönas och bes, ska jag knäppa händerna och haka på eller ska jag titta i taket och studera alla de utsmyckningar som kyrkor i regel innefattar.
Psalm sjöngs, dock på en sådan låg nivå att mina stämband knappt kände av något som helst luftflöde. När prästen bad så intresserade jag mig för tavlan bakom altaret där en lidande Jesus porträtterades.
Prästen menade att kärlek är guds gåva till människan, ty utan Gud kan inte man inte känna kärlek. Det fick mig att fundera... Antingen så är det lidelsen som ska vara guds sätt att testa vår tro , eller så är det den eviga kärleken som överkommer allt som predikas.
Jag inser åter en gång mitt ateistiska sinnestillstånd och fastnar i om jag någonsin kommer förstå hur den monoteistiska kristendomen förklarar treenigheten.
Sen vandrar min tankar vidare om protestantismen och jag fnissar tyst för mig själv när jag tänker på Martin Luther och hans texter där han önskade att alla judar skulle utrotas ur Europa. Och hans 95 teser om avlaten som spikades fast på slottskyrkans port i Wittenberg var startskottet till den protestaniska reformen.
min båt rockar norra haga/sandbacka mäst!!!
Intressant rant av Kristoffer... lagomt omotiverad?
Men iofs, då George Carlin lämnat oss kanske vi alla får ta och öka kristendomskritiken lite grann för att balansera ut universum...
A&B: UPPDATERA FFS
http://bp0.blogger.com/__lBQA7pC-hQ/SHzdd9m7-JI/AAAAAAAAA1Y/x8nRajC12GY/s1600-h/JHGF+037.jpg
hahaha bäst bild!!!:D hihihihhi
Skicka en kommentar