Jag sitter ensam och filosoferar hemma i lägenheten framåt kvällningen, vilket är skönt och jag trivs med livet. Efter ett tag inser jag dock att jag absolut måste gå och lägga mig och efter mången om och men ligger jag runt halv nio där i sängen, stressad och irriterad på mig själv för att jag har så dålig disciplin. Den klassiska nedräkningen av hur många timmar man kommer hinna sova innan klockan ringer har därmed börjat.
I och med att detta hänt ett antal gånger nu sedan jag börjat mitt jobb så har jag blivit lite bättre på att ändå lyckas somna relativt fort… men den här gången låg det tyvärr inte i mina händer. För precis när jag så sakteliga började somna in till dom utopiska bilder min fantasi målat upp, bestämmer sig vår käre granne för att börja riva deras halva av huset. Eller riva kanske inte är helt riktigt, men borrande och spikande hörde jag då utan tvekan. Bör lyftas fram gör kanske även det faktum att det inte var ett par spikar som slogs in med 4slag/spik, utan min teori att våra grannar måste vara världsmästare på att borra i ultrarapid och nöta ut så många hammare som möjligt per inslagen spik. Jag slits i alla fall genast från min underbara drömvärld tillbaka till min och Andreas gemensamma säng och det öronbedövande dån som får både den och väggarna att skälva.
Hur agerar man då i en sådan situation?
Jag kom fram till att det finns några olika riktningar att gå:
(Har ni fler metoder så får ni mer än gärna dela med er, alltid bra att vidga sina vyer och lära sig hantera situationer på nya vis.)
Sverigemetoden – Eftersom man absolut inte vill riskera att uppröra någon hedrar man den kära jantelagen, biter sig i läppen, blundar extra hårt och hoppas att det inte ska bli allt för svårt att överträffa grannens nya inredning.
Wallbäcksmetoden – Man bestämmer sig helt enkelt för att sova och så gör man det. Inget knussel, lätt som en plätt. Kruxet med denna metod är att personen som gett den sitt namn, Johan Wallbäcks, antagligen är den enda i hela världen som är tillräckligt envis för ett lyckat genomförande.
Systermetoden – Denna är simpel och grundar i ett relativt rakt koncept, överröstning. Instrument, sång, alternativt skrik är att föredra.
Suomimetoden – Som ordspråket lyder: "Om inte brännvin, tjära och bastu hjälper, är döden nära." I det här fallet skulle jag vilja väva in ännu en fördom, nämligen att döden skulle utföras med kniv och att det skulle vara grannens slut man förutspår.
Pensionärsmetoden – Samma utgångsupplägg som Sverigemetoden(se ovan), men dagen efter så skriver man en arg insändare i VK för att sedan berätta med inlevelse för hyresvärden om de ”mycket påfrestande boendeförhållandena” som uppstått sedan de där ungdomarna flyttade in.
Nu är det så att jag ju inte är speciellt musikalisk och inte heller är i närheten så envis som Jåe.
Men!
Jag är däremot både svensk och finsk medborgare, plus att jag tänkt bli en söt men sjukt bitter pensionär när jag blir gammal. Följaktligen: Jag börjar med att inventera vodkaförrådet, tyvärr en besvikelse (pik till er som inte gett oss inflyttningspresent än)… Sedan biter jag mig i läppen och blundar hårt medan jag hotar dem till livet och dunkar min manliga näve mot väggen. Efter detta avtar äntligen mullret! Jippie! Slutligen sitter jag i alla fall här nu och skriver en arg insändare om hela händelsen. En insändare som jag vill ge sensmoralen och den genomsyrande känslan av att problem alltid går att moget närma sig från flera infallsvinklar... samt, med våldsam inlevelse, att vi gemensamt borde bojkotta Black ’n Decker produkter!
I övrigt så strålar solen och det är personalfest på lördag, fan va fint att leva!
Fred ut,
Bn
The Tripod, hö -07
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar