Hemvändarhelg och fjäll-nhtz

"Äntligen!" tänker ni så klart nu. Med all rätt. Det har gått på tok för länge sedan senaste uppdateringen och framförallt sedan senaste gemensamma uppdateringen. Men misströsta icke längre ty här kommer den!

För att maximera möjligheten för det svenska folket att frälsas av vår närvaro beslutade vi att dela på oss och således fira Kristi lidelse i separata delar av landet. Ben spred sina vingar och begav sig, mot all rim och reson, söderut. Närmare bestämt på familjesemester till en norskinfesterad fjällhåla vid namn Storlien. Där fanns ett klart överskott av familjeanpassade anläggningar och ett lika stort underskott av Bens absolut största intresse -dekadent discodans. Detta råddes dock enkelt bot på genom en timmeslång färd i östlig rikting till Sturplansprofilernas vinteroas Åre. Bens nyfunna säsongarkamrater bjöd på månsken, kast med medelstor TV samt orimliga mängder nhtz nhtz*. Dessa extravaganta upplevelser hade dock sitt pris vilket Ben fick erfara när han utan sömn satte sig på 6.15-bussen och påbörjade en nästan åtta timmar lång färd hem till tryggare breddgrader.

Andreas, som av naturen är något mer återhållsam, valde istället att besöka sin barndoms stad. Detta kan tyckas som ett märkligt val eftersom vi redan har en väletablerad skara lärjungar i Piteå, men vi lägger stor vikt i att värna om våra apostlar. Det blev många kära återseenden då vänner från alla vädersträck begav sig hem för att besöka Nordeuropas epicentrum Karls Källa. Dionysos vakade som vanligt över oss och berikade oss med fluida gåvor. Sammantaget var det en lyckad och minneslucksfri helg i Herrens tecken.

Då vi avslutat våra respektive korståg sammanstrålade vi med vår påskeremit till vän, Johan, för att tillsammans uppleva ett kulturellt äventyr. Ett äventyr som bjöd på mycket skratt men också en dos allvar och eftertänksamhet. Mannen som stod för denna intellektets resa heter Henrik Schyffert och uppträdde på Norrlandsoperan här i Umeå. Om ni mot förmodan lyckas få tag på biljetter till detta fantastiska framträdande rekommenderar vi er starkt att slå till. Vill ni läsa en lite mer genomgående recension så gå in på http://www.vk.se/Article.jsp?article=177111 .

Avslutningsvis tänkte vi lägga upp en aktuell bild från den gångna helgen, vilket dock har omöjliggjorts i och med Bens klåparfasoner. Hans kamera ligger nämligen kvar på en soffa i Åre.

Här kommer en inaktuell bild i stället!

/B&A

P.S. Vem är chockerad att en tyska är huvudmisstänkt för barnamorden i Arboga?



















*För er våldtäktsmän kan vi förklara att "nhtz nhtz" i korthet är det ljud som man sporadiskt framstöter när man lyssnar på drum'n'bass/disco/techno/rave och skakar bakdel, förf. anm.

Ihåligheter och invasion från väst

Var hälsade trogna läsare!

Vår kära blogg har nu nästan nått upp i 600 läsare, eller 600 visningar i alla fall. I och för sig står nog jag och Ben för kanske hälften av dem. Men ändå. Denna milstolpe i vår bloggkarriär väljer vi att fira genom en interaktiv omröstning där en bröstvårtspiercing står på spel. Eftersom att det inte direkt är gratis att sticka hål i sin lekamen så välkomnar vi givetvis allehanda allmosor.

Jag har som sagt spederat helgen i Hemavan vilket var utomordentligt trevligt. Torsdagen bestod mest av bilåkande i mörker vilket inte var speciellt spännnande men när tuppen väl gol på fredagsmorgonen så började äntligen det roliga. Vi inledde med en stadig frukost och började våran 20 meter långa vandring till backen. Skrämmande nog var denna delen det mest energikrävande och flåsframkallande vi gjorde under hela helgen. Vi inhandlade ett tvådagars liftkort och satte sedan kurs mot toppen. Tyvärr var vädret något ur form under fredagen men det var inget som hindrade oss från att ha en trevlig tid i backen. När liftarna väl stängde klockan fyra så begav vi oss tillbaka till stugan för att rengöra våra själar. Detta uppnåddes förstås genom bastubad och välkyld mjöd. Kvällen fortskred med en underbar lasagnemiddag samt diverse drycker och trevliga samtal.

Lördagens upplägg liknade fredagens men med vissa undantag. Solen hade nämnligen gjort det eminenta valet att skrämma bort molnen vilket givetvis höjde åkupplevelsen till skyarna. Tyvärr innebar det fina vädret även att norskarna tinade fram. De tog över backarna, trängde sig gärna i kön, drack cognac i solskenet och försökte, utan framgång, att ragga upp allt som passerade dem. Nåja, de hade i alla fall vett nog att bjuda på en klunk.

På kvällen såg vi Melodifestivalen. Jag satsade givetvis mina pengar på den extremt talangfulle underhållaren Nordman som tyvärr fick nöja sig med en sjätteplacering. I övrigt, inga kommentarer.

Dagens TV-serietips: Skins















Lisa och Olov på toppen

Gräsänkling och Personalfest

Goderafton kära vänner, familj och halvbekanta!

Nu har min bättre hälft övergett mig för en helhelg i Hemavan med sin bättre hälft och det har lämnat mig med en verkligen bittersöt känsla. Lite trist är det ju faktiskt att komma hem på aftonen utan att höra hans ljuva stämma och att måsta sova ensammen i vår stora säng, men samtidigt lite skönt att få softa ut lite själv också förstås. Lirade lite häng i centrum tillsammans med Skrapan och Angelica idag efter jag kommit hem från jobb och träning, när jag plötsligt kom på att jag höll på att missa Hunkens avfärd! "Shit, shit, jag måste ju vara hemma och träffa honom innan han far!" - Detta var alltså det första som flög genom mitt huvud, vilket är både mysigt och skrämmande på samma gång... fast mest mysigt tror jag, för det tyder väl ändå på att jag hittat rätt?!

Den kommande helgen som gräsänkling lär ju i alla fall inte spenderas helt allena. Imorgon fyller ju nämligen broder Persson Sr. (Onne) starka 23 bast, fascinerande! Så antagligen blir det lite mys med honom på fredagsaftonen, kanske Snowboard SM i Vännäs på lördagens dag tillsammans med Hyvlarn och sen tänkte jag vara hundvakt åt Onne lördagkväll så att han ska kunna glida på tentafest med sina potatisgris-kompisar. Som vanligt är man en sjuukt upptagen man, bethe!

För att hoppa lite i tidsrymden så skulle jag vilja reflektera lite över förra helgens eskapader tillsammans med mina nya arbetskamrater. Eller för att vara helt ärlig så var manfallet på våran personalfest ganska grav, vilket resulterade i att "gänget" bestod av mig, Hyvlarn och två juppar till - utgång på Corona för att få skaka dom lurviga, vilket vi som vanligt gjorde med bravur! Tror det är min och Simons nya superkraft - att äta upp dansgolv som om dom vore en kopp kaffe på morgonkvisten. Ta två delar alkohol, en del embete och en del "nhtz, nhtz"-musik och du har receptet till att skaka bort hela ditt realitetsbegrepp! Jag har dock på senaste funderat på om vi borde vidga våra vyer och ta våra moves till en logdans, men det är dålig respons hos mina vänner... vars är initiativförmågan, spontaniteten, nyfikenheten, viljan att utvecklas och äventyrslusten? Besvikelse fyller mitt hjärta. Vid eventuellt intresse, kontakta mig snarast!

Någonting som däremot absolut inte fyller mig med besvikelse är den omröstning som ägt rum här på våran blogg. LIKA! Vilket underbart resultat, fantastiskt demokratiskt och bra för det framtida umgänget oss emellan här på Kungsgatan 90. Men att jag ledde större delen av omröstningen, plus att Hunken lockade med nakenbilder gör att jag känner mig otroligt ödmjuk inför min omgivning och jag vill från djupet av mitt hjärta tacka alla som stöttat mig! Hade det funnits en himmel skulle ni fått en guldstjärna där. Jag menar, bara att få komma lika med en självutnämnd Hunk är nog för att jag ska våga gå fram till den där tjejjen nästa gång, jippie! Hejja självförtroende!


Nä, nu börjar uret ticka mot sängdags i förargat tempo! Bäst att vika för trycket och krypa ner (tvärsöver!) under täcket.
Må ni leva och må precis så bra eller dåligt som ni förtjänar!

Fred och kärlek,
er Bn


p.s. Get on your dancing shoes, you sexy little swine!

Slutspurt och malplacerade ögon

I skrivande stund återstår det blott två ynka timmar till våran omröstning avslutas och det verkar onekligen som att ett målfoto kommer avgöra duellen. En fullständig summering av omröstningen kommer efter avgörandet.

Varför tillåts Eye'n'I göra tv-progam på MTV? En stammande, inavlad, stålningsskadad Vietnamesisk pojke med Aspergers skulle mest troligt ha bättre flyt i snacket än honom.

Imorgon bär det av till Hemavan. Jag hoppas förstås på bra väder och mycket snö. Full rapport samt bilder kommer givetvis läggas upp efter helgen.

Håll till godo vänner





















Love for the streets!

Konfliktlösning och tripod

Följande scenario utspelar sig en afton på Kungsgatan:

Jag sitter ensam och filosoferar hemma i lägenheten framåt kvällningen, vilket är skönt och jag trivs med livet. Efter ett tag inser jag dock att jag absolut måste gå och lägga mig och efter mången om och men ligger jag runt halv nio där i sängen, stressad och irriterad på mig själv för att jag har så dålig disciplin. Den klassiska nedräkningen av hur många timmar man kommer hinna sova innan klockan ringer har därmed börjat.

I och med att detta hänt ett antal gånger nu sedan jag börjat mitt jobb så har jag blivit lite bättre på att ändå lyckas somna relativt fort… men den här gången låg det tyvärr inte i mina händer. För precis när jag så sakteliga började somna in till dom utopiska bilder min fantasi målat upp, bestämmer sig vår käre granne för att börja riva deras halva av huset. Eller riva kanske inte är helt riktigt, men borrande och spikande hörde jag då utan tvekan. Bör lyftas fram gör kanske även det faktum att det inte var ett par spikar som slogs in med 4slag/spik, utan min teori att våra grannar måste vara världsmästare på att borra i ultrarapid och nöta ut så många hammare som möjligt per inslagen spik. Jag slits i alla fall genast från min underbara drömvärld tillbaka till min och Andreas gemensamma säng och det öronbedövande dån som får både den och väggarna att skälva.

Hur agerar man då i en sådan situation?
Jag kom fram till att det finns några olika riktningar att gå:
(Har ni fler metoder så får ni mer än gärna dela med er, alltid bra att vidga sina vyer och lära sig hantera situationer på nya vis.)

Sverigemetoden – Eftersom man absolut inte vill riskera att uppröra någon hedrar man den kära jantelagen, biter sig i läppen, blundar extra hårt och hoppas att det inte ska bli allt för svårt att överträffa grannens nya inredning.

Wallbäcksmetoden – Man bestämmer sig helt enkelt för att sova och så gör man det. Inget knussel, lätt som en plätt. Kruxet med denna metod är att personen som gett den sitt namn, Johan Wallbäcks, antagligen är den enda i hela världen som är tillräckligt envis för ett lyckat genomförande.

Systermetoden – Denna är simpel och grundar i ett relativt rakt koncept, överröstning. Instrument, sång, alternativt skrik är att föredra.

Suomimetoden – Som ordspråket lyder: "Om inte brännvin, tjära och bastu hjälper, är döden nära." I det här fallet skulle jag vilja väva in ännu en fördom, nämligen att döden skulle utföras med kniv och att det skulle vara grannens slut man förutspår.

Pensionärsmetoden – Samma utgångsupplägg som Sverigemetoden(se ovan), men dagen efter så skriver man en arg insändare i VK för att sedan berätta med inlevelse för hyresvärden om de ”mycket påfrestande boendeförhållandena” som uppstått sedan de där ungdomarna flyttade in.

Nu är det så att jag ju inte är speciellt musikalisk och inte heller är i närheten så envis som Jåe.
Men!
Jag är däremot både svensk och finsk medborgare, plus att jag tänkt bli en söt men sjukt bitter pensionär när jag blir gammal. Följaktligen: Jag börjar med att inventera vodkaförrådet, tyvärr en besvikelse (pik till er som inte gett oss inflyttningspresent än)… Sedan biter jag mig i läppen och blundar hårt medan jag hotar dem till livet och dunkar min manliga näve mot väggen. Efter detta avtar äntligen mullret! Jippie! Slutligen sitter jag i alla fall här nu och skriver en arg insändare om hela händelsen. En insändare som jag vill ge sensmoralen och den genomsyrande känslan av att problem alltid går att moget närma sig från flera infallsvinklar... samt, med våldsam inlevelse, att vi gemensamt borde bojkotta Black ’n Decker produkter!

I övrigt så strålar solen och det är personalfest på lördag, fan va fint att leva!

Fred ut,
Bn

p.s. Eftersom det bara är jag som har kamera finns det tyvärr inga halvnakna bilder på mig (än), så jag lägger därför istället upp en bild som betyder mycket för mig och måste finnas på vår sida: Nämligen på vår kära Barrgrändstrio.


The Tripod, hö -07

Tvål och ett sargat ego

Alla indikationer pekar på att Bens anlete är något lättare att vila ögonen på än mitt eget. Ställningen är i skrivande stund 15-8. Detta preliminära resultat måste jag motvilligt acceptera, men vad som känns som ett knivhugg i min fjuniga rygg är det faktum att ställningen nyligen var 13-10. Hur gick detta till? Är det möjligen så att mina tidigare väljare fått en släng av medgångssupportersyndromet eller har jag helt enkelt förfulats en del under de senaste 24 timmarna? Frågorna är många, men svaren är få. Hur som helst hoppas både jag och Ben på ett högt valdeltagande och ett rättvist resultat.

Jag har börjat tvätta händerna mer noggrant efter mina besök på vattenklosetten. Tvål ska enligt uppgift spela en relativt stor roll i handhygienska frågor.

Nu ska jag även passa på att lägga upp en bild eftersom vi äntligen fått hit våra sladdar. Till en början hade jag tänkt lägga upp Bens professionella modellbild men insåg ganska snabbt att det knappast skulle gynna min redan mediokra ställning i omröstningen. Så här kommer något som garanterat kommer tilltala de kvinnliga läsarna. Enjoy.